Den sista tiden 1-7 mars 

1/3 2005

Idag fick jag väcka honom 9.45 för att diakonen, en läkare och en onkologsköterska skulle komma. Det var första ggr de var här. Han var jättetrött men sa åt mig att hämta kläderna för att han skulle vara påkläd när de kom. Sebastian och Alex tittade på tv tillsammans när de kom. Han fick trombocyter, oncovin och morfin. Han låg oss på soffan menas vi fikade. Helt plötsligt tittade han upp och ville visa dem memorispelet som han själv hade gjort. Han och onkologsköterskan Berit spelade en ggr och han vann. Sen låg han hela dagen och åt tom middagen i sängen. Har sovit och pratat om vartannat. Är synbart dåligare och tröttare. Börjat höra dåligt och har fått en gulaktig hy. Pratar mycket om varghunden och skulle vilja ha den med en gång. Känns hårt att inte kunna göra så att hans önskningar går i uppfyllelse. Somnar gott på kvällen med morfin i kroppen.

Vaknade klockan 8 blek och trött. Tittat på tv tillsammans flera timmar. Snålvatten och jäkelskap bla. Dem älskar han. Åt makaroner och korv till lunch. Ville inte ha något morfin idag tyckte att han blev får trött på det. Sov några timmar på em. Låg i jämte honom tills han somnade. Var lite piggare på kvällen. Satt i soffan och spelade dator i en och en halvtimma. Somnade gott vid 23.30.

Denna teckning ritade han på dator och döpte den till "De fyra dimidkjons dialekt"

Sov till klockan 10. Ville inte gå upp utan fick frukost på sängen. Åt bra tre mackor med "makrillsgele" som han alltid brukar säga. Tony läste ur en bok för honom och då somnade han om. Var uppe på toa men gick genast och lade sig igen. Tony åkte till Trollhättan för att köpa födelsedagspresent till Alex som fyller 11 år i morgon. Klockan 14.45 gick han ”upp” lade sig på soffan i stället. Jag var ute och gick en kort bit. Har inte varit ute på flera dagar. Farmor var och hälsade på. Fikade och pratade en stund. Sebastian gick och lade sig sent och hade svårt för att somna.

Sebastian hade svårt för att sova så han kom och lade sig i våran säng och somnade till slut. Gick upp med oss när vi skulle fira Alex. Sebban hade köpt jogijokort med fodral. Det var en uppskattad present. Margareta kom vid 10.30 och gav honom trombocyter. Efteråt fick han ett fruktansvärt anfall. Kunde inte andas och hade jätteont överallt. Han bara skrek av smärta och ångest. Fick morfin och efter tio minuter lugnade det sig men jag trodde det var hans sista stund. Jag höll honom i famnen och pratade lugn till honom. Jag trodde han skulle dö. Sov lite efter denna pers. Satt med vid middagsbordet men åt inget vidare.  När Seb skulle lägga sig började han blöda näsblod. Det tog någon timma innan vi fick stopp på det och till slut somnade han gott i våran säng.

Alla har sovit ganska bra. På morgonen mådde han illa och spydde. Fick zofran och efter en timme kunde han äta lite frukost. Låg sedan i soffan och tittade på film. Kallt och snö ute och strålande solsken. Hur fan kan solen skina när vi sitter i helvetet. Folk far runt och lever sina liv menas vi sitter här och väntar på döden. Det är så jävla makabert, det finns inga ord i världen som kan beskriva vad vi går igenom. Morbror Åke, Margareta och Susann var här och gratta Alex. Satt i soffan och fikade. Seb var med men var inte så pratglad. Åke frågade om han tyckte de skulle åka och då bara han nickade. Han hade lite ont och ville sträcka ut sig i soffan. Syster Margareta var här och gav honom morfin.

6/3 2005

Gjorde ett nytt memotispel tillsammans. Han gjorde allt själv men undan för undan bad han mig att hjälpa honom. Innan det var klart sa han at vi skulle ta en paus och fortsätta en annan dag. Jag och Alexander åkte iväg  för att titta på valparna efter mycket ångest. Skulle jag våga åka. Han skulle få tromb och tänk om han blev lika dålig igen och jag inte var hemma. Fy vilket svårt beslut det var. Efter att jag pratat med honom och han lovat mig att allt var ok och att han skulle vänta på mig och filmen som jag skulle spela in tog jag beslutet att åka. När jag kom hem och visat filmen vände han sig om i soffan och somnade. Han verkade så nöjd. När vi sedan bar in honom till sängen fick han fasansfulla smärtor. Vi fick ge honom morfin och massera armarna på honom som nu var svullna och hårda. Vi beslöt oss för att ge honom morfin var fjärde timma dygnet runt nu.

7/3 2005                                  

Var uppe tidigt på toa, jag följde med honom. Han ville jag skulle vänta utanför så jag satte mig på pallen och väntade. Efter en lång stund ropade han: Mamma hur är det, går det bra?? Frågar han!! Lille goe gubben, jag gick in och kramade om honom och sa att han inte skulle oroa sig för mig. När vi kom tillbaka till sängen mådde han illa och kräktes. Vi vilade en stund men sen gick jag upp. Strax efter byte jag och Tony så jag lade mig jämte Sebban istället. Stundtals satt han i mitt knä och jag vaggade honom och sjöng lite. Syster Margareta kom och gav honom morfin, men han var lugn hela tiden. Någon gång före tre la jag honom ner och kröp ner i jämte honom och strök över hans hand. Han tog tag i min hand och höll den, jag klämde den en gång och då klämde han tillbaka två gånger. Det var det sista livstecknet ifrån honom. Sen sov han hela tiden till han ca kvart i sju på kvällen bara stirrade upp med sina ögon som var helt svarta. Han försökte resa på sig men jag höll honom i min famn och vaggade honom och sa att det var helt ok att han släppte taget. Vi mamma, pappa och storebror skulle klara oss och att vi älskade honom. Gå nu mormor väntar på dig. Då slöt han ögonen slappnade av och han var borta. För alltid. Vår ögonsten.

Vi smörjde honom med väldoftande olja och klädde honom i de finaste kläder. Vi la honom på hans säng, ställde ett fint kort på honom och tände ett ljus. Sen satt vi vid hans sida och bara grät. Kunde han verkligen vara död.

Vi tände ljus överallt i hela huset. Morbror Åke med familj och farfar Nils kom och sa adjö till vår lille gubbe. Satt uppe hela natten och om och om igen gick vi in till honom och kramade och strök honom över kinden. Vår ögonsten, vår hjälte var borta. Han lever i våra hjärtan. Älskade barn…….

Jag ser dig när jag blundar
Jag ser dig när jag ser
Jag ser dig när jag sover
men jag ser dig aldrig mer