Sebastian var en glad och kvick kille. Han hade många rolig utlägg om vissa saker och ibland blev det en del upptåg också. Här kommer några.

 Han tittar på morbror Åke och säger

– Du är lik tomten.

– Jaha säger Åke och skubbar sig i skägget.

– Nää. Jag menar att du har lika stor mage som han säger Sebastian och klappar Åke på magen.

När jag mamma skulle åka bort en vecka utbrister Sebastian.

– Vad stökigt det kommer att bli här hemma då.

När en sköterska frågade senare hur det hade varit utan mamma svarade han.

– Det var bra, faktiskt bättre för då fick jag spela en del spel (på datorn) som jag inte får annars..

På julen ska du vara snäll mot själen, världen och dej själv sa Sebastian den 21/12 2004

Sebastian ville gå och titta på storebrors innebandymatch. Jag mamma gick och borstade håret, satte upp det och tog på lite rouge eftersom vi skulle ut bland folk. Jag gick framtill Sebbe och sa att vi skulle åka. Han tittar upp på mig och efter en stund utbrister han

– Men mamma du har ju stil…

Vi var i Sunne och fick låna en stuga av barncancerföreningen när blev det strömavbrott pga. stormen som var i vintras. Vi fick därför bo på Selma Lagerlöfs spahotell till barnens förtjusning. På kvällen var det trerätters middag och detta tog Sebastian på stort allvar. Nu var vi på ett fint ställe sa han. Precis som om han vill få oss till att vi skulle sköta oss. När Alexander sedan satt och hängde med armbågarna på bordet tittade Sebastian strängt på honom och sa

– Ta ner armhålorna, vi är på en fin restaurang nu. Vi kunde inte annat än skratta och det gjorde han också när han kom på vad han hade sagt.

Efter en stund kom mjölken in som han hade beställt. Till hans stora förtjusning fick han den i ett stort vinglas. Han tog tag om foten på glaset och snurrade runt mjölken och sniffade sedan lätt innan han smakade på den…

Tilläggas kan, att mjölken var till belåtenhet.

När jag och Tony skulle på en lillsemester ordnade vi med barnvakt. Det blev min moster som fick äran. När barnen skulle äta satt de och tramsade. Tom Moster som inte höjer rösten i vanliga fall lessnade till slut på dem och drog näven i bordet och sa åt dem att nu fick det vara nog. Då tittar Sebastian på moster, vänder sedan sig till Alexander och utbrister

 – DEN DUU!!!

Jag och min moster sitter en dag och pratar om Sebastian, Moster Astrid berättar då detta..

Jag skulle hämta Sebastian på dagis en gång han kunde varit fyra, fem år. Personalen visste att jag skulle komma och hämta honom och att jag var en släkting men inte hur vi var släkt med varandra. Sebastian visste inte heller det. Antagligen gick han och funderade på detta under dagen för  när jag sen kom och han fick syn på mig gick han fram till mig och tittade upp med sina blåa intensiva ögon och utbrast -Vem ÄR du egentligen???
 

Christina Österberg