Så kom då den dagen som man aldrig trodde sig skulle behöva uppleva, Sebastians begravning.

17/3 2005-04-23

Mammas födelsedag och min sons begravning.

Det var jättevackert i kyrkan med alla blommor fotbollen utav gula och blå rosor på kistan och det stora kortet på Sebastian. Hela begravningen var vacker, ljus och varm, samtidigt som det naturligtvis var min livs värsta begravning.

Kantorn spelade barnvisor menas folket tog plats. Efter klockringningen spelade han”Snickerboa” på piano. Många reagerade med att småle och bara väntade på att Sebastian skulle komma, en del började gråta för det var så slående.

Sen sjöng Jonas Torrestad  ”Som en bro över mörka vatten”. Efter det sjöng vi en psalm som heter ”Du vet väl att du är väderfull”

Prästen Tomas talade så fint om Sebastian och blandade in Sveningson text ”Andas genom mig” Så vackert och träffande. Han sa bl.a. -Sebastian visste mer än han visste. 

 Svante läste en berättelse om ”Den gamla själen” Mikrofonen började krångla när han läste och det fanns nog ingen som inte tänkte att det var Sebastian som retades.

Psalm ”Det är svårt att mista en vän” och en till som handlade om småkryp. Jonas sjöng ”Sången till friheten”. Kantor Esborn spelade ”Knockning on heavens door” på pianot och sen var det dags att gå ut med Sebastian.

Tony, farfar, morbror Åke och kusin Patrik bar. När vi kom fram till graven vände jag mig om och fick först då se hur många det egentligen var som hade kommit för att ta ett sista farväl av vår Sebastian. Det var så många, att det slingrade sig längs gången utav folk. Runt 150 stycken .

 Vi sa farväl för sista gången sen var det tid för alla de andra att göra likadant. Allt tog 2½ timma. Efteråt gick vi in i kyrkan igen och bara satt där för att försöka förstå vad vi varit med om.

Sebastian var en omtyckt kille. Som en utav Sebastians kompisar skrev på en  teckningen som han skickade med i kistan. "Han var en bra kompis, han slogs aldrig." Vår kramgoe kille.

Här är vår kistdekoration formad som en fotboll